I lördags när mamma å syster dragit (förövrigt hade vi ett underbart dygn ts) gick jag å träna i nästan 2 timmar å sen hem i soffan i min ensamhet och njöt. Söndag vakna jag tack och lov ensam å njöt av mysfrull i min ensamhet, gick å träna i min ensamhet, hem å laga finmiddag till mig själv å njöt av ensamheten. Svara inte i telefon och kom på mig själv senare på em att jag knappt sagt ett ord på ett dygn. I love it. Ibland e de bara så skönt för knoppen och kroppen.. de e riktig jävla terapi.
Ensamhet har en så negativ klang. Ensamhet är ju bland de bästa som finns och jag tycker synd om alla de som inte lärt sig grejen med att kunna vara ensam ibland... och njuta av de. Sen väger ju nära, kära, skratt och tokiheter upp såklart men man behöver både och.
Sen de med att välja att inte svara i telefon, de uppskattas inte av alla.. fast varför ska de va så självklart att man jämt ska vara anträffbar och kunna nås. Man väljer själv när man känner för att prata med någon och inte. Ibland har man inte lust för vardagsprat.. å dessa samtal orkar sällan knoppen med efter en fullfartsdag på jobbet.. kan bara tänka mig hur de är när man har gaphalsar till barn sen också.
Undra hur de fungera för cirka 15 år sen när vi inte hade mobiler... Eller Facebook för den delen heller... Samtidigt som det är roligt så är de lite scary hur saker å ting utvecklas...... vilken koll vi har på varandra idag... Hur ser de ut om 30 år.
Jaja jag fortsätter filofisera i min ensamhet och fortsätter i min ensamhet att vara avis på Skinkan som träffat Zlatte. Fy fan säger jag bara ;O
Love å godnatt
Det är ju skillnad på ensamhet och ensamhet :) när man väljer den själv är den ju helt okej....... Men är den ovälkomnad så tycker nog folk inte att sent lika kul :)
SvaraRadera