Ikväll släppte en sten från min mage som jag burit omkring på ett bra tag nu.. det började med småsten tills de förra veckan blev ett stort jävla klot.
Att flytta har funnits i mina tankar ända sen dagen jag kom hem ifrån min och tjejernas resa i mars. Jag kände mig så klar med Uppsala. Sen råkade jag få ett fast och spännande nytt jobb här, jag hade en hund som jag inte klarade mig utan och sommaren gick och hösten kom.
Så vad händer nu? Ingen aning egentligen.
Det jag vet är väl att jag inte är den som kan stå och stampa på samma ställe utan att känna mig tillfreds eller utan att känna utveckling. Uppsala var mitt första egna hem och jag älskar staden på grund av de människor och de saker jag fått uppleva här. Jag har levt ett studentliv, ett samboliv med min första kärlek, haft tre hem (ett för varje år), fått vänner för livet, haft fina jobb, hunnit bo med en fruga i en lya.. Lärt mig så mycket saker och framförallt lärt känna mig själv. Är inte den vilsna tjejen efter studenten som hastigt och lustigt tog mitt pick och pack till Uppsala... men ja jag har hunnit med en del saker som ger mig massa kärlek i kroppen då ja tänker tillbaka på det.
Nu är jag redo för nya erfarenheter och möjligheter.
Jag har egentligen ingen aning vad som händer efter sista november. Lägenheten är uppsagd, likaså jobbet. Ingen återvändo, no regrets.
Jag vet bara att fram tills dess ska jag njuta av livet här och försöka planera så gott det går.
Nästa vecka bokar vi förhoppningsvis en resa för december månad och jag tror att jag vet att mina saker flyttas till älskade Stockholmo den sista november. Then we will see.
Ska smida planer med mina systrar i helgen.
Att inte veta vad som händer kan tyckas jobbigt i sig, men otroligt spännande och de är det jag lärt mig att älska med livet!
Förra året den sista november, packade jag mina saker på en natt (och då har jag inte så lite saker heller), bodde som en hemlös själ med min hund hos bästa kompisar under några veckor utan att veta någonting.. men lärde mig att ALLTING löser sig, så att jag är ett levande exempel på detta vet mina närmaste. Efter de har jag verkligen lärt känna mig själv som ett och haft många grymma stunder med fina vänner.
Det blir en bra flytt-års-dag med andra ord. För den kan väl omöjligt bli lika dålig som sist.
Vi ser vad som händer hörrni, hänger ni med här så blir ni updated :)
Som Linkan säger, vi har ETT liv, vad vill vi göra med de.. jag vet bara att jag vill göra något helt nytt. Kanske kommer man tillbaka, kanske inte.. Om man inte testar så får man aldrig veta. Men samtidigt, vem vet om vi ens lever imorgon?
Min vän Annina skrev nyss..
"Jag vill inte att du ska dra nånstans men det går inte att stoppa en tjej som dig tyvärr.".. blir många tårar att lämna allt.. trots allt.
Nu ska jag mysa helt för mig själv i soffan med te och lite idol.
Puss
